wendylee

Jag har aldrig lagt in något youtube-klipp någonsin i en blogg eller dylikt. Så varför inte börja idag?
Bläddrade igenom någon annans blogg och hittade en sjukt skön video, med Petter och Kihlen.
Var så goda:

Petter är för mig lite hatkärlek. Men Kihlen, fan, allt han gör blir bara bra. Och sedan ser han dessutom bra ut, vilket han även gör i denna video, trots 70tals-outfiten..

Nu får det räcka. Mina glory days som blond är över. Idag är det jag som åker till Vällingby och inhandlar en låda hårfärg. Min förra period som blond var helt ok. Jag var nöjd med nyansen och frisyren. Nu har jag inte råd att klippa mig och känner mig mest som en polsk tjackhora, det är för mycket gula nyanser i håret som inte ens går bort med silvershampot. Nej, min hy är inte gjord för att vara blondin, jag är alldeles för rödflammig i ansiktet. Men, man vet aldrig i framtiden, då jag har råd att gå till en frisör och fixa vad än jag vill ha. Men nu är det back to brunett som gäller.

Förresten, läste att Blondinbella leder i form av antal sökningar på Google. Vad är det för fel på världen??
__________________________

Senare..

Nu är jag äntligen brunett igen! Det blev en härlig höstbrun färg och det är en sån färg jag letat efter såå länge. Yey!
Sen försökte jag leta lite julklappar när jag ändå var i Vällingby men, fan det är så jävla svårt! Någon som har tips på vad man kan köpa till sin pojkvän men som inte är för dyrt, maila mig!
[email protected]

Efter en mörk dag och med ömma händer efter allt tokbroderande åkte jag till Fridhemsplan för öldrickning med JohanL. Min mage var ur fas och jag hade precis fått veta att en vän till min mormor och ja, resten familjen, hade avlidit. Så jag mådde inget vidare. Sedan såg jag verkligen inte fram emot en onsdagsbakfylla så jag drack varannan vatten och kände mig jätteduktig, medan Johan satt mitt emot mig och blev fullare så kände jag mig helt okej.
Nä. Jag är fan trött på dessa bakfyllor. Vaknade i morse med ännu sämre mage, illamående och en smygande huvudvärk. För fan! Nu får det räcka..

Sandra har i alla fall bokat en biljett åt mig till Hoffmaestro på fredag. Vet inte om jag har råd. Hon sa att hon skulle fixa det, för det kan jag bara inte missa. Jag vill inte missa det. Vi får se hur det blir.. Berns, där har jag ju aldrig varit..


Everytime I see your face baby I get so weak in my knees..
Everytime I lay my hands on you boy, It’s like I don't know how to speak .

Idag när jag tittar ut och ser blöta granar och tallar och leriga vägar och upprivna byggarbetsplatser så finns det bara en jävla stad jag längtar efter, London. Jag går hellre runt i ett dödsregnigt London än ett dödsregnigt Sverige. Jag skulle kunna ge min vänstra lilltå för att få vara där nu. Käka wok vid Embankment och lyssna på de tre rockabillysnubbarna vid parken. Hänga runt i Covent Garden och känna doften av all världens mat utanför marknaden. Bara sitta vid vattnet vid Southbank och glo på allt folk som strövar omkring.. Åååååh.. Seriööööst.. Om jag inte hade träffat Johan så tror jag med all säkerhet att jag hade bott i London nu. Men, å andra sidan, jag har världens bästa Johan, skulle inte byta honom mot alla storstäder i världen..

Är så trött på Nordea nu. Skulle fått mitt nya Visakort i fredags men nääää. Och inte idag heller. Piss..

Idag fyller min mamma år. Ringde henne för någon timma sedan, hon hade släkten över på fika. Släkten är inte så stor. Det är jag, min mamma, min syster, moster, en kusin och mormor. Men det räcker. De är bra. Och helt plötsligt längtar jag till Borås över jul, i alla fall hem till mamma. Klä granen på kvällen innan julafton, dricka glögg eller vin eller en öl och kolla dålig tv. Mysbyxor och filtar. Sen på morgonen så väcker jag syrran genom att ta kort på henne. Två år i rad har jag lyckats nu. Jag tvivlar på att det fungerar i år också.

Längtar till nyår också. Michaela och hennes Johan kommer upp och ska fira med oss. Vad vi ska göra är ännu ett mysterium, men det löser sig. Det ska i alla fall bli galet kul att ha vänner här igen! Det var längesedan. Jag saknar mina vänner så såå mycket. Jag var alldeles nere i lördags, hade inget att göra, mina få vänner här var upptagna. Jag saknar att bara kunna ringa någon och att vi ses någonstans och snackar skit i några timmar. Någon som redan känner mig, som vet allt. Det är jobbigt med ytliga bekantskaper, som man måste uppdatera om allting. Jag orkar inte lära känna.. Klart det finns undantag. Och just nu så behöver jag saker att göra, folk att umgås med mer än någonsin, men jag orkar inte! Jag känner mig helt kraftlös. Jobbig känsla.. Märklig känsla..

Hur som helst var det en mysig söndag igår. Med Gröna Lunds julmarknad, brända mandlar, varm choklad.. Och på kvällen åt vi middag hos Johans familj. De är underbara!

Fredag idag då. Och vad har jag gjort den här veckan? INTENTING. Förutom att åkt in till tandläkaren med skräck i hela kroppen. Suck.. Inte något nöje direkt. Men nu är det i alla fall över och det är som sagt fredag. Kanske kanske kanske följer jag med Sundberg på en förfest, sen Debaser. Men det kräver att jag måste låna pengar eftersom Nordea är ena efterblivna nötter som inte kan skicka ett litet Visakort i tid. Fuck..
Helst av allt vill jag ju umgås med Johan och hitta på någonting eftersom vi setts mycket lite den här veckan. Men jag vet precis vad han kommer säga, "jag är för jävla trött". Eller något dylikt. Och jag förstår honom. Jobba dubbelt är inget man är direkt sugen på.

Men åååååååååh! Jag måste göra något. Jag vill inte sitta inne och mögla. Är ganska feg också, har blivit bekväm att hänga med folk jag känner mig säker tillsammans med, folk som vet om mitt konstiga tillstånd och som inte tar illa upp ifall jag helt plötsligt blir onåbar och försvinner hemåt. Jag har på nytt blivit rädd för min panikångest. Och det är inte bra alls. Därför borde jag ge mig ut på Stockholms gator idag. Det lät ju ganska illa, menar ju inte på något vis att jag är prostituerad. Fastän det skulle passa fint med lite snabba cash nu. Men nej.. Ush..

Vi får se. Just nu känner jag mig bara nere, mosig och inte alls peppad på någonting. Blöh!

Idag är jag slö och tråkig. Har absolut inget att göra men jag vill inte göra något heller. Jag är låg och känner mig ensam och Johan jobbar massor hela dagen och nu på kvällen och jag saknar honom!

Grävde lite i lådorna som fortfarande står uppe i lägenheten. Hittade foton som jag vill ha i datorn men har ingen scanner så då svor jag över det, tills jag kom på att jag kan ju fota fotografierna! Yey!

Så här:




Översta raden är från vänster: min farmor och jag. Sedan är det jag med napp och syrran bredvid.
Understa raden är från vänster jag med svart hår, under min pop-period. Och till höger är det en bild på mig i blått, Micke bakom trummorna och Jon med mikrofonen.
Vi hette Mick Jagger and the Mongos, spelade torktumlarpunk och hade två spelningar utan att någonsin ha repat.
Släppte till och med en demokasett, haha..

Jodå, jag överlevde.
Trots skakande ben och illamående på tbana och sedan en mindre panikattack när jag väl satte mig i tandläkarstolen. Berättade för läkaren att jag har panikångest och efter det blev han snällare och försökte förklara på sin bästa, knaggliga svenska hur allt skulle gå till.
Han borrade ner min tand och kom fram till att jag antagligen inte behöver rotfylla skiten. Gött. Fast om jag får problem med tanden inom 2 veckor ska jag gå dit direkt. Annars ska jag dit den 17 december och fylla igen hålet.

Nu är jag helt slut, kinden är fortfarande bedövad och jag saknar Johan.
Har gått igenom min skunk- och helgondagbok och valt ut en hel del inlägg som jag ska sätta ihop någon dag. Antagligen totalt ointressant för andra men jag skulle vilja ha ut det på papper. Man vet ju aldrig med internet. Snart kanske skiten bara dör.

Im alive:

Om än något mörbultad. Ska nog kolla lite mer på Gossip Girl.

Jag är trött i kroppen, men ögonen är fortfarande pigga som fan och jag vill sova men jag vet att det inte kommer att gå. Vill inte bara ligga där och lyssna på bilar som åker förbi utanför fönstret eller på Johan när han snarkar. I och för sig brukar jag vara sådär töntig och ligga och titta på honom när han sover. Han är fin. Finast.

Så istället för att gå och lägga mig och inte kunna sova så har jag skummat igenom min skunk-dagbok sedan oktober 2003. Det är mycket skit som står där. Men också mycket roligt. Små förälskelser jag haft men som jag absolut inte kan minnas just nu. Det var en kille som jag kallade för Norrköpings-killen, men nu kan jag inte minnas att jag någonsin haft med någon sådan att göra. Är det någon som känner sig träffad så hör av dig, för mitt minnes skull. Börjar ju bli rädd här!

Sedan kom jag på att jag kanske skulle trycka ut allt på papper och göra till en bok. Shit, vilken bestseller! Hahaha.. Vendelas vilda liv.. Låter som en porrtitel. Fan. Nej jag vet inte. Just nu skulle det bara sitta fint med lite cash, sömnpiller och friska tänder. Buhuu, save me! Jag vill inte att den jäveln ska karva i min tand imorgon!!

Här sitter jag i mjukisbyxor och har börjat på dag 2 av mitt Gossip Girl-maraton. Man blir lite mätt på all överklass så ibland måste jag ta en paus och ta en lång titt på mig själv i spegeln för att inse att jag inte alls är lika snygg som Serena Van der Woodsen eller är lika kvicktänkt som Blair Waldorf. Jag är sunkig, känner en svag doft av armhålsvett (wtf?) och håret är slitet efter blekningen, som jag sakta börjar ångra. Jag var nog fan snyggare i brunt hår. Men jag ska ge det blonda någon vecka till. Vi får se.

Imorgon är det tandläkardags och smärtan har nästan helt gått över. Jag är övertygad om att det var min visdomstand som strulade och gjorde ont. Inte tand nummer 7 som min icke svensktalande tandläkare hävdade. Men, det är ett grymt äckligt hål som har görat in sig ett tag så, det är väl lika bra att få det lagat. Men fortsätter det att göra ont efter lagningen så tycker jag att en stämning på City Dental vore på sin plats.

Idag längtar jag tillbaks till det här:

Det är för fan 1 december idag! Hur hände det? Och vart tog september vägen?? Är september alltid en sådan där månad som bara försvinner bort för att den är så jävla tråkig? Man vet aldrig..
Igår ställde vi i alla fall upp vårat enda julpynt, i form av en adventsljusstake, i fönstret. Och idag ser jag hur dammig skiten är. Inte så himla konstigt att både jag och Johan nyser så mycket. Fy fan, det måste jag fixa idag.

Har även hunnit bli ett Gossip Girl-fan under de senaste söndagarna. Så nu tänkte jag ladda ner skiten och se allt på en gång istället för att sitta fast varje söndag i soffan. Blöh..

Sen vet jag inte vad ni tycker men jag funderar i alla fall på att klippa till en käck lugg. Inte för lång, inte för kort. Vad sägs?
_________________________________

Och vad gör Dolph Lundgren i nya MQreklamen?? Hahaha.. Slut på pengar kanske..

Kollar på film i väntan på reprisen av Oskyldigt Dömd som börjar om 30 minuter. Filmen heter The Notorious Bettie Page och ja, den handlar om hennes liv. Världens snyggaste modell någonsin, kommer aldrig finnas någon snyggare heller. Kurvor för fan, kurvor!

Annars.. Var vi i stan hela dagen igår. Johan fick kortare hår klockan ett och efter det vandrade vi runt, bort till Gamla Stan för någon slags utförsäljning. Det enda som var av intresse var ett par silvriga trosor. Men när skulle jag få användning av dem? Vet inte alls. Så de fick ligga kvar i lådan. Kanske hamnar de i någon Lidingö-tants byrålåda någon dag.
Sen skulle vi ju käka middag någonstans, fira ett år sådär.. Det slutade med att vi hamnade på Carmen. Jag är inte så brydd. Menar, jag känner mig bara dum och malplacerad på ett fancy ställe. Så varför inte njuta av min mans sällskap på ett ställe vi båda trivs på och som dessutom har billig öl? Och man ska inte underskatta Carmen. Det känns lite som Cheers när man kliver in där. Josef känner alltid igen en och man ser alltid någon man känner. Och igår tog nog priset. Träffade Sara, en gammal väl från Borås och jag har väl inte sett henne på flera, flera år! Det var kul att se att hon lever och har hälsan. Förhoppningsvis..
Efter käk och två öl drog vi vidare till Söderbiljarden och lirade biljard i en timme. Johan vann såklart hela tiden men så jävla dålig är jag inte. Förhoppningsvis hinner jag öva lite till så jag kan vinna över Phillippe när han kommer upp igen, haha!
Och efter biljarden åkte vi till Hägerstensåsen, köpte två folköl var och hängde hemma hos Rickard och Rebecka ett tag, tills vi båda fick huvudvärken från helvetet och tog en taxi hem.

Idag har vi haft Johan Michel på besök. Det blev pizza och massa fotboll. Min tandvärk har inte gått över, den har tvärtom förvärrats. Ont i huvudet konstant och Alvedon 2 x 500mg funkar inte längre heller. Hoppas måndag och tisdag går över snabbt.

Tänkte dokumentera hela våran lördag med bilder. Men det enda foto jag tog var detta på Johan på ett öde Carmen. Ja vi kom dit först av alla.. Totalt öde. Läskigt var det..

Ok.
Det var inte visdomstanden som strulade. Det är aset bredvid. Och det aset kanske kanske behöver rotfyllas. Tack världen!
Vi får väl se vad de säger på onsdag då jag ska dit igen. Min läkare jag fick kan inte svenska så bra så det kan ju går hur som helst. Det finns inget som är mer obehagligt än att sitta i en tandläkarstol. Man måste stirra upp i taket, på lampan (och bli bländad), på gardinerna, överallt än på själva tandläkaren. Det går ju inte. Gud förbjude om man fick ögonkontakt, då han kanske skulle se hur ont man har och hur man bara vill karva ut alla hans tänder med det lilla pet-redskapet som ligger på brickan framför en.
Det värsta jag vet, förutom den fruktade borren, är sug-slangen, det där verktyget som ska förhindra överdrivna mängder saliv att ta över när tandläkaren arbetar. Det den egentligen gör är att den skrumpnar ihop tungan så den inte längre känns, den får allt saliv att hamna på andra sidan munnen och när man sen måste svälja ner det så får man skavsår eftersom slangen ligger och skaver mot tunga, tandkött och haka.
Jag kan skriva om 100000 andra saker jag hatar med tandläkare men klockan är 22:54 och jag vill krypa ner i bästa sängen och pussa på Johan. Snart är det helg och fy helvete vad skönt det ska bli och bara kramas hela tiden!

Jag har en bra far. Men jag har en bättre svärmor.
I natt fick jag nog. Bestämde mig för att höra av mig till min far och låna/få pengar till tandläkaren. Jodå, jag fick pengar. 1800:-. De pengarna ska jag även se som julklapp då min chef-på-volvo-pappa "har det lite kärvt" nu. Haha.. Nu skrattar jag åt det. När han skrev det för en timma sedan ville jag bara gråta. Det är ingen idé att gråta över en sådan far. Feg är han också.
Sen bad jag min kära svärmor om pengar till bussresa till/från Borås över jul. (Jag har inga pengar, alls, så mitt hjärta fick igår betala mina räkningar. Min ängel.. Ush så dumt det kändes, men what to do?)
Och vad säger min kära svärmor? Jo, att hon betalar min tandläkar-räkning så kan jag behålla de där pengarna från pappa och göra vad jag vill med. Hoppsan Kerstin! Behöver jag säga igen att min far jobbar på Volvo, som någon chef, han avskedar just nu folk. Sådan makt har han. Och vad gör svärmor Lotta? Hon är dagisfröken. Känn skillnaden i lön.. Och min far kan inte ens ge mig de pengarna bara.. Fy fan. Trött blir jag.

Well, kl 15:00 idag ska jag i alla fall infinna mig på City Dental på Drottninggatan. Undersökning först. Men jag är ganska övertygad om att jag måste dra ut tandjäveln. Gör det bara, jag kommer inte sakna den!

Sedan känner jag på mig att helgen kommer bli finemang. Lördag speciellt. Yeah!

Det är onsdag, om jag minns rätt. Byggarbeterna är fortfarande inte klara med det andra hyreshuset bredvid oss. Helt sanslöst.. Och de låter, hela tiden. Som att det inte vore nog med en bultande tandvärk, det går upp i huvudet av allt grävskopeljud också. Försvinn!

Inatt fick jag en ångestattack i sömnen. Haha, men jaa, inte ens då kan jag slippa skiten. Jag drömde att jag skulle åka någonstan och var jättepeppad, men när jag skulle köpa biljetten så var jag pank. Och det stämmer ju också. Eller, helt pank är jag inte. De få slantar jag har måste gå till julklappar.
I alla fall, min dröm. Jomen det kanske inte var så farligt men jag vaknade i alla fall utav att jag var helt kallsvettig och hade svårt för att andas. Johan låg och höll och mig och snarkade mig i örat och jag minns att jag knuffade iväg honom, hoppas jag inte var hårdhänt.. Stackarn..

Jag mår bara sjukt dåligt just nu för jag vet inte hur allt ska gå ihop!
Jag har räkningar som måste betalas, resor som måste köpas, ett liv som måste levas, en tand som måste dras ut, en far som tycker jag fått tillräckligt med pengar, en mor som är fattig. Kuken!

GRYM!

http://www.kaffebrus.com/lomo-fisheye-23.html

Idag är det den 25 november, jag och Johan har varit tillsammans i ett helt år och i och med det så blir detta mitt längsta förhållande jag någonsin haft. Jag är 26, snart 27 för fan, och har inte haft något längre förhållande än 11 månader och typ 20 dagar. Är det tragiskt kanske? Jag vet inte, men med tanke på alla nötter man har träffat så är det inte så konstigt i alla fall!
Nu har jag i alla fall hittat helt rätt. Och om detta mot all förmodan inte skulle funka, ja då ska jag fan leva som singel resten av mitt liv. Kommer inte hitta en bättre pojkvän än Johan. Så är det bara.

Detta hängde på hallspegeln när jag klev upp idag:

Det är måndag. Och det enda man har att se fram emot på måndagar är Färjan kl. 20:00, eller att måndagen tar slut så det blir tisdag och man kan bli sig själv igen.
Det är full snöstorm ute. Jag blir pepp på att gå ut med kameran men tänker till igen och väntar nog tills vinden har lugnat sig. Kan ju inte ens gå ut på balkongen och röka utan att riskera snö i näsan, under jackan, in i lägenheten och till slut släcker den ciggen.. Men det är fortfarande fint med snö. Fantastiskt.

Igår startade jag mitt Top Model-maraton. Säsong 11, ska börja glo på avsnitt 8 snart. Det är ett värdelös program, men det går snabbt att skumma igenom när man bara vill se själva fotosessionen och sen resultatet. Intrigerna och skitsnacket har jag inte mycket för.
______________________

Jag vaknade i morse vid åtta och var sjukt kissnödig. Men när jag stack fram armarna ur täcket så bestämde jag mig för att fortsätta vara kissnödig. Det var inte värt att förfrysa tårna för att gå upp, ut till hallen och vidare till ett iskallt badrum.
Jag somnade om, vaknade av att Johan gick upp vid 10.. Han meddelade sedan att det var en massa snö ute! Jag sken upp och blev lika glad som ett barn på julaftons morgon. Då kunde jag inte somna om, drog på mig min bästa hood och leggings och gick direkt till fönstret. Ja se, snö! Det är så fint och ljust och stilla.
Jag gillar snö. Jag gillar att titta på snön, när den yr, när den faller, när den dalar, när den bara ligger där.. Jag gillar att stå i snö. Och gå. Bäst är snön när det knakar om man går i den. Jag gillar att åka pulka i snö. Dock var det jättelängesedan jag gjorde det. Hoppas på en återkomst av pulkan i år! Jag gillar att skapa saker av snö. Snölyktor, snögubbar, snömonster. You name it!
Men när det går över till blötsnö och blask, då vill jag inte vara med längre.



Sen kom jag på varför jag egentligen vill bo mitt i stan. Jag saknar att kunna gå ut när man vaknat, köpa kaffe på Pressbyrån och nybakade frallor på ett café eller på ICA.. Allt är så lätt att få tag på. Man måste inte pracka på sig alla kläder man har bara för att gå i 10min ner till ICA, eller skrapa rutan på bilen och åka någon annanstans för att handla.
Nej suck.. Jag trivs ju jättebra här där jag bor! Inget fel alls på Abrahamsberg. Men jag saknar stadslivet. Det gör jag.

Nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp. Eller vad jag ska köpa när jag får en lön någon gång!


ELLER/OCH:


Helst Monsieur Escargot. Fantastiskt underbar!

Sen måste jag ju kommentera om Idol. Det enda jag kan säga är pinsamt Sverige.. Riktigt pinsamt att rösta ut den tjej vars röst kan vara det vackraste och mest unika som tillverkats i det här skitlandet på bra länge. Tack.. Fy fan..