Jodå, jag överlevde.
Trots skakande ben och illamående på tbana och sedan en mindre panikattack när jag väl satte mig i tandläkarstolen. Berättade för läkaren att jag har panikångest och efter det blev han snällare och försökte förklara på sin bästa, knaggliga svenska hur allt skulle gå till.
Han borrade ner min tand och kom fram till att jag antagligen inte behöver rotfylla skiten. Gött. Fast om jag får problem med tanden inom 2 veckor ska jag gå dit direkt. Annars ska jag dit den 17 december och fylla igen hålet.

Nu är jag helt slut, kinden är fortfarande bedövad och jag saknar Johan.
Har gått igenom min skunk- och helgondagbok och valt ut en hel del inlägg som jag ska sätta ihop någon dag. Antagligen totalt ointressant för andra men jag skulle vilja ha ut det på papper. Man vet ju aldrig med internet. Snart kanske skiten bara dör.

Im alive:

Om än något mörbultad. Ska nog kolla lite mer på Gossip Girl.