Tankade hem den här godingen idag och jag måste faktiskt säga att den var fan inte helt dålig! De fem första låtarna är sådär. De duger i krig. Sen blev det bara bättre och bättre. Ensamheten och Töntarna är de absolut bästa låtarna på skivan. Skulle gärna se en akustisk version av Röd.. Skulle gärna se dem live igen också.. Fan, ytterligare en sak till min julönskelista till farsan..
[Omslaget förresten tycker jag inte alls om. Alla omslag genom tiderna har utstrålat Kent, man har sett skivan från flera, flera meters avstånd men nu, nej jag vet inte. Vad har hänt? Tråkigt, Kent.. Tråkigt!]