Jodå. Min rastlösa själ som aldrig är nöjd sa till mig idag att jag nog skulle klippa av min långa lugg. Efter någon timmas dividerande satte jag saxen i håret och utbrast genast efter ett klipp, NEJ! Jag har gjort det igen. Klippt lugg och ångrat mig en mikrosekund efteråt. Jag klippte tack och lov inte för kort den här gången men när jag väl vart igång ett tag kom jag på att jag kan ju göra något slags Picassoverk över det hela och klippte då lite kortare på ena sidan så det liksom blir en diagonal.
Nä. Det var inte bra det heller. Så nu ser jag bara för jävlig ut. Det ska ju tilläggas att jag faktiskt åkte in till stan med detta helvete till lugg. Jag skulle träffa Lovisa och hade liksom ingen lust att ringa och säga "hej, nej jag kan inte träffa dig idag för det har skett en hårincident här".. Så jag satte mig snällt på tbanan. Som tur är bor man ju i Stockholm där ingen tittar snett på en i onödan. Värre hade ju varit om jag hade på mig neongröna tights och en tshirt med en hundvalp på. DÅ hade det varit helt okej att titta snett på mig. Det kan jag lova.

Jag får väl helt enkelt leva med min skeva lugg ett tag. Det växer ju ut. Det är ju bara hår. Som man säger till tv-rutan då Top Models djärva deltagare får håret avrakat med tårarna sprutande ur ögonen. "Det är ju bara hår"..