Imorgon, eller idag, klockan är ju över midnatt, ska jag till Huddingen Sjukhus. Blööh.. Jag har absolut ingen lust. Det enda som får mig att vilja åka dit är själva bussresan ironiskt nog. Det tar lika lång tid att åka från Fridhemsplan till Huddinge som det gör att åka från Borås till Göteborg. Och den resan ska jag förgylla med att läsa Änglar och Demoner. Jag älskar den, hittills i alla fall. Har väl läst cirka 80 sidor men den är fängslande och liksom med Da Vinci-koden så önskar jag att allt han skriver är sant. Att gud och himlen bara är bluff osv. Aahh.. Jag längtar till 13 maj då den kommer ut på bio, jag älskar Tom Hanks och tyckte han gjorde en jävligt bra Robert Langdon. Faktiskt så såg jag Tom Hanks framför mig när jag läste boken.
Just nu har jag påbörjat 4 böcker, varav en jag inte tänker läsa vidare på och det är Hanteringen Av Odöda. Den är för jävla läskig, det kröp i kroppen på mig efter bara fyra kapitel och jag hade svårt att sova tre nätter i rad och två av dem drömde jag ordentliga mardrömmar. Jag är livrädd för döden så den boken var inte alls bra för mig. Inte nu i alla fall.
Den andra av de fyra är En Halv Gul Sol, som är intressant och levande. Jag ser hela tiden människorna och deras miljö framför mig men den är ganska lång och ibland tråkig. Så den har fått vila lite.
Tusen strålande solar är den tredje. Fantastisk bok men som är hyfsat tung. Har inte kommit så långt i boken än men jag antar att det bara blir värre och värre.
Den sista är Illusionen Om Gud vilket är sjuuukt intressant men, fackligt språk är definitivt inte min starka sida nu när jag redan har koncentrationssvårigheter. Men den ska med till Nice. Definitivt!

Annars såg jag en hemsk dokumentär tidigare ikväll som heter Video Junkie. Den handlade om en man som var reporter för ett populärt äventyrsprogram i USA, var gift, hade två söner men som inte kunde lägga ner knarket. Han hade filmat sig själv sedan han var 14 år, varje dag, men detta var ett ihopklipp från hans äldre år. Jag tror det var mellan åren 94-98 han hade klippt ihop. Och man fick se hur han om och om igen hamnade i drogträsket och inte kunde ta sig upp. Så fruktansvärt tragiskt att se hur han grälade med sin fru framför sin treåriga son som bara grät och inte förstod vad som hände.
Den berörde och jag vet inte vem som ska ta det slutgiltiga ansvaret. Jomen självklart ska man ta ansvar för sina handligar, men en människa som är så djupt nere, och inte kan ta sig upp själv.. Jag tycker inte bara att man kan sparka på dem och säga "skyll dig själv". Finns det människor i ens närhet som älskar en och bryr sig så tycker jag att det är ens skyldighet eller, äh, i alla fall att man kan försöka ge dem hjälp. Inte bara köra dem till rehab utan verkligen se till att de inte lämnar stället i förtid. Jag vet inte, det är svårt sånt där.. Jag är bara innerligt lycklig att jag aldrig hamnat i det spåret... För oj oj, så lätt det hade kunnat vara..