Lyssnar på en gammal the Arklåt och tänker på Mia och Mariette och våran the Ark-hysteri i slutet på 90talet. Ja herrejävlar.. Undrar när min extrema obsession för nostalgi ska försvinna? Antagligen när mitt värsta huvudbry är borta. Depressionen.. Bah.. Idag har jag läst om hur man ska bete sig när man skjuter upp saker. Att dela upp sina uppgifter var ett exempel. Så om jag nu ska gå ut och gå, vilket är en negativ förstärkning, vilket innebär att jag gör det bara för jag känner att jag måste, det är alltså inget roligt, då ska jag dela upp detta i små delar. T.ex, nu lyssnar jag på musik som peppar mig att få igång hjärnan. Nästa steg blir att tvätta håret (jag tänker fan inte gå ut och se ut såhär i håret, även om jag bara ska motionera) och efter det tar jag på mig träningskläderna. Sen tänker jag sätta mig vid datorn igen, spela någon mer peppmusik för att sedan ta på min skorna och gå ut. Det är väl så det får se ut en tid framåt. Huvudsaken är ju att jag kommer ut överhuvudtaget!

Yepp.