Nu har jag kommit igång med min behandling på riktigt. Jag har planerat in vissa aktiviteter för en vecka framåt. Små saker som att se mitt favoritprogram på TV, laga en god middag, ta en promenad, inte missa fotbollen imorgon osv.
Och idag klockan 13-14 har jag planerat in pilates hemma. Har efter tips från Candra laddat ner ett pilatesprogram som jag snart ska testa. Men jag känner inte alls för det. Jag vill träna, jag vill kunna få på mig de där byxorna och den där klänningen men jag kommer aldrig till skott! Och nu fick jag en känsla i kroppen som jag aldrig kunnat sätta fingret på vad det är innan. Det är rädsla! Jag är rädd för att fixa fram en filt på golvet, trixa med datorn så att jag ser själva programmet och sätta igång. Jag är rädd för att börja för jag är ännu mer rädd för att misslyckas.. Som jag alltid gör när jag en gång ger mig fan på att träna och försöka tappa de där envetna kilona på magen. Jag är peppad de första dagarna sen ger lusten upp och jag återgår till soffpotatis. Och får därmed ångest över det och så går det runt, runt, runt..
Jag hoppas innerligt att jag ska komma in i det här planeringstänket och verkligen fortsätta med det. Jag hoppas att det kan hjälpa. Och nu ska jag fan lägga mig på en filt på golvet och köra skiten ur mig själv. Ehm, med pilates alltså, inget annat.