Fat ass.
Fan vad less jag blir!!
Jag köpte en ny bikini idag. Och jag trodde att jag köpte en storlek mindre än vad jag egentligen har. Men det gjorde jag inte. Så jag blev lite sur, för man får ju inte byta underkläder..
Men strunt i det. Nu är jag sur för att jag har en jävligt konstig hjärna, eller, nä. Det är samhället som är jävligt skruvat helt enkelt och det är samhället som har straffknullat min hjärna.
Såhär ligger det till:
Jag är inte fet. Jag är i och för sig lite överviktig, enligt samhällets kriterier, dvs BMI. Jag har celluliter på låren, både fram och bak. Jag har en väldigt bred, otränad cellulitrumpa och min mage har 3 "bilringar" varav den nedersta är störst och pga den får jag inte på mig vilka byxor som helst. Jag har dragit in magen ute bland allmänheten sen jag var 14! Nu har jag till och med fått mindre celluliter på överarmarna. Och pga all reklam på tv, på radio, på internet, ute på stan, i affärer, tidningar och SKIT så blir jag ledsen när jag ser mig i spegeln. Jag får ångest när jag tänker på att jag ska visa mig halvnaken på stranden i Nice i sommar, bland tusentals människor och bland vänner. Vänner som inte alls är ens i närheten av feta eller överviktiga. De har säkert egna komplex men jag måste nog säga att den som blir mest utsatt för utstirrning eller glopord är självklart, den överviktiga.
Och nu sitter jag här, efter en dag på stan i regn och rusk. Jag har inhandlat fina sommarkläder som jag trivs i och tycker är fina! Jag har ätit en god middag och tittat på en rolig film. Jag har kramat på min älskade Johan och pussat honom godnatt. Nu går mitt "bli trött"program på TV och jag tänkte lyxa till det med en öl som jag köpte på systemet tidigare. Men då får jag ångest för det. För att det är tokmycket kalorier i öl och det får man större ölmage utav.
Jag kan inte ens dricka EN öl, utan att få in dessa sjuka tankar i huvudet. Varför?! Ååååh..
Ska inte jag kunna få visa mig i min underbart söta bikini i sommar, utan att känna mig som ett äckel som förstör andras semester? Seriöst.. Jag orkar inte med mig själv. Eller samhället. Jag emigrerar till en egen ö. (Ska försöka hitta en spindelfri..)
Jag köpte en ny bikini idag. Och jag trodde att jag köpte en storlek mindre än vad jag egentligen har. Men det gjorde jag inte. Så jag blev lite sur, för man får ju inte byta underkläder..
Men strunt i det. Nu är jag sur för att jag har en jävligt konstig hjärna, eller, nä. Det är samhället som är jävligt skruvat helt enkelt och det är samhället som har straffknullat min hjärna.
Såhär ligger det till:
Jag är inte fet. Jag är i och för sig lite överviktig, enligt samhällets kriterier, dvs BMI. Jag har celluliter på låren, både fram och bak. Jag har en väldigt bred, otränad cellulitrumpa och min mage har 3 "bilringar" varav den nedersta är störst och pga den får jag inte på mig vilka byxor som helst. Jag har dragit in magen ute bland allmänheten sen jag var 14! Nu har jag till och med fått mindre celluliter på överarmarna. Och pga all reklam på tv, på radio, på internet, ute på stan, i affärer, tidningar och SKIT så blir jag ledsen när jag ser mig i spegeln. Jag får ångest när jag tänker på att jag ska visa mig halvnaken på stranden i Nice i sommar, bland tusentals människor och bland vänner. Vänner som inte alls är ens i närheten av feta eller överviktiga. De har säkert egna komplex men jag måste nog säga att den som blir mest utsatt för utstirrning eller glopord är självklart, den överviktiga.
Och nu sitter jag här, efter en dag på stan i regn och rusk. Jag har inhandlat fina sommarkläder som jag trivs i och tycker är fina! Jag har ätit en god middag och tittat på en rolig film. Jag har kramat på min älskade Johan och pussat honom godnatt. Nu går mitt "bli trött"program på TV och jag tänkte lyxa till det med en öl som jag köpte på systemet tidigare. Men då får jag ångest för det. För att det är tokmycket kalorier i öl och det får man större ölmage utav.
Jag kan inte ens dricka EN öl, utan att få in dessa sjuka tankar i huvudet. Varför?! Ååååh..
Ska inte jag kunna få visa mig i min underbart söta bikini i sommar, utan att känna mig som ett äckel som förstör andras semester? Seriöst.. Jag orkar inte med mig själv. Eller samhället. Jag emigrerar till en egen ö. (Ska försöka hitta en spindelfri..)
Kommentarer
Trackback