Sitter och funderar på allt och inget. På vad jag ska ha på mig ikväll då det vankas punkrock på Tyrol. På vad för slags ram jag kan köpa för att sätta upp min fina Something To Write Home About-vinyl på väggen. På vilket humör Johan kommer vara på när han sätter foten innaför dörren. På hur storstadsfolk är ovilliga att resa någonstans. Jag tänker då mest på Göteborgare, Stockholmare och Malmöiter. De liksom trivs där de är, känns väl onödigt att åka till en annan stad kanske. Jag tror nog att Göteborgare är de som är mest ovilliga att resa. De gillar sin lilla storstad, de är stolta över sin Feskekörka och sin Aveny. Jag har alltid kallat Göteborg för mitt andra hem, eftersom Borås bara ligger 6 mil därifrån så har det lätt blivit så att man åkt dit och festat/shoppat/fikat istället för att tvinga fram saker att göra i lilla staden. Men är Göteborg verkligen så imponerande? Jag tycker nog fan inte det. Visst är det vackert i Göteborg! Avenyn är skön att promenera på, mysfaktorn är skyhög i Haga och de få pubarna på Andra Långgatan är fyllda med tuffa och hippa ungdomar. Att Göteborg är en kuststad är ett stort plus och att det rinner vatten genom staden. Men nej, trots att jag ibland längtar dit så är det väl mest minnena som drar. Själva staden har inte så himla mycket att bjuda på egentligen. Man tröttnar snabbt, folket är lika dryga som Stockholmare när det kommer till kritan om än inte värre, en kuststad javisst, men då är Stockholm 1000 gånger vackrare.
Malmö har jag bara varit i två gånger så det kan jag liksom inte säga något om. Förutom att det ligger så off. "Nära till Europa" säger dem, Malmöiterna, men jag tycker inte man kan ha det som anledning till att Malmö är en bra stad.

Nu har Johan snart slutat, jag har suttit i den här stolen 80% av min vakna tid idag så det är dags för ett ryck. En dusch och sen detta eviga klädval. Fy fan..