Helgen var bra. Jag var glad, lycklig, uppspelt! Innan matchen.. Då var allt bra, i bilen ner var vi alla peppade. Jag och Johan drack lite öl och vi träffade goa Bajare längs vägen. Väl i Borås hinkade vi i oss några öl innan marschen från Stora Torget, det var varmt som fan och alkohol var väl inte den bästa törstsläckaren.. Bajarna hade tagit över hela torget och fyllde Allégatan till bredden när vi sedan gick mot Borås Arena. Jag log, ända in till hjärtat log jag. Det finns liksom inga ord för hur mycket jag avskyr Borås och att se grönvit-klädda människor överallt gjorde mig lyckligare än någonsin!
Framme vid arenan fick vi stå och trängas i 30 minuter innan insläppet flöt på. Idiot-snutar och idiot-vakter. Vad tror dem? Två ingångar för över 2000 pers som ska in. Herregud..

För ett litet tag ledde vi Allsvenskan och tillvaron var perfekt. Sen fick Ellos en billig jävla straff och matchen slutade 1-1. Vilket ändå känns som en seger..

Efter matchen blev det fest. Jag och Johan x 2 var helt slut. Stå i solgass och skrika i 90minuter utan något att dricka var ingen höjdare. Vi tog oss i alla fall till Göta där Örnsch hade förfest och det var härligt att träffa mina vänner och jag skulle så gärna velat stannat hela natten men vi mådde alla tre sjukt dåligt och var tvugna att gå hem.
Hemma hos mamma kunde jag inte somna. Låg och stirrade upp i taket och hade ångest/dåligt samvete för att jag gick hem. Det är den staden som gör mig sån! Jag ser till alla andras bästa framför mig själv. Och vetskapen om att jag gör det får mig att må ännu sämre. Herregud vad mitt huvud är trassligt inuti.

Hemresan gick i alla fall bra och all ångest, illamående, irritation släppte när vi kom in i Stockholms kommun. There's no place like home..