Jag är så less på Borås, Boråsare (den dåliga klicken) och Elfsborg. Det är med visst motstånd jag åker dit i helgen. Anledningen till varför jag åker dit: Johan ska åka bort och jag vill träffa Örnsch, Olle, Heidi och min mamma.
Helst skulle jag vilja att mina bästa Boråsare kom hit istället. Men det verkar vara en omöjlighet.

Well.. Nu börjar solen kika fram. Om man skulle ta och gå ut med sin kamera ett tag.
Det här tog jag från balkongen i går kväll (och det går som vanligt att trycka på bilden):



_______________________________

13:42

Herregud vad tiden går långsamt. Vet inte heller vad det är jag väntar på. Antagligen på att en massa pengar ska komma in på mitt konto så att jag kanske skulle kunna åka till Ikea och köpa förvaringslådor av något slag. I lägenheten ligger nu en massa saker på golvet. Foton, böcker, gamla sparade papperslappar med adresser, värmande ord och citat på. Även en och annan sladd som jag inte längre vet vad för pryl de tillhör.
Jag försöker leta jobb så gott det går men alla jobb kräver utbilning hit och dit, körkort, erfarenheter och annat som jag inte har. Såklart. Jag ångrar så mycket i mitt liv, sånt som jag borde ha gjort och sånt som jag hade klarat mig utan. Ändå ångrar jag ingenting, för det som har skett har format mig till den jag är idag. En människa som är stark och som har empati i kroppen. Men ändå, så jag är inte nöjd.
TV är jag trött på. Internet har gjort sitt också. Har inte tillräckligt mycket ro i kroppen för att kunna läsa eller måla. Att gå ut är en för stor process. Måste duscha, hitta kläder som passar, sedan att ha ett mål. Jobbigt att bara gå ut och gå. Särskilt då jag inte hittar så bra i dessa områden.

Äh, om man skulle ta och gå och lägga sig.