Då är man återigen med i svängen. Ja, styra-upp-sitt-liv-svängen. Gick ner till Brommaakuten idag och fick prata med en läkare som faktiskt förstod mig. Jag blev förvånad och lät henne veta det, att hon är den första läkaren jag träffat som inte velat tvinga på mig piller. Jag tror inte på piller. Jag tror de är en tillfällig lösning för personer som verkligen, verkligen mår skit. Sedan krävs ett jävlar anamma och mycket stöd, någon professionell att prata med.. Fast för vissa kanske det är kört. Vafan vet jag. Jag vet bara att nu har jag än en gång, svart på vitt att jag är en virrpanna. Och om ett par veckor får jag någon proffessionell att prata med. Japp..

Bara 4 dagar tills Proffice officiellt kan dra åt helvete. Känns skönt samtidigt som jag har en sjuk panik inför hela livet. Vad vill jag göra? VAD VILL JAG GÖRA? Frågan är nog inte vad jag VILL göra utan, vad kan jag få för jobb med min ickeexisterande utbildning? Antagligen något liknande det jag hade eller så erbjuds säkert ett jobb som innebär att torka gamla i arslet eller få spädbarns-spya på ryggen. Nej tack.
Jag VILL fota. Jag VILL måla. Jag VILL vara kreativ. Men pallar jag sätta mig ner och skriva ett CV så jag kanske kan få något kreativt leverne någon dag? Nej.. Jag behöver lugn och ro, ingen press, ingen stress. Inte nu.. Snart.. Men inte nu.

Lite foton...
Jag gillar den gamla tvärbanan. Den är mysig..

Johan är sjuk, ynklig men fortfarande världens finaste och bästa.

Håller på med en tavla som föreställer Johan..

Träffade Mia en snabbis på stan och hon var gravid. Eller inte..

Mycket Guitar Hero har det blivit de senaste dagarna. Jag spöade i alla fall Johan på My Name Is Jonas, på medium. Yeah!