Jag undrar vad som hade blivit av mig ifall jag inte hade flyttat till Stockholm i Oktober.
Antagligen hade jag fortfarande bott kvar i min etta på Hallbergsgatan i Borås, utan bredbandsuppkoppling, utan någon att titta på Scrubs med på vardagskvällarna, utan lust att göra någonting egentligen.
Jag hade antagligen fortfarande hängt på Trägår'n varenda fredag och lördag och blivit lekt med av underliga filurer med rockabilly-frilla. Jag hade ofta suttit på Café Viskan och klagat på mitt liv, hur meningslöst det är och hur mycket jag hatar Borås, den där bruden och den där snubben. Och Elfsborgs IF..

Nä. Fy fan vad jag är glad att jag tog mod till mig och stack.
Jag var i och för sig rätt så inställd på att det inte skulle bli någon längre vistelse i Borås efter att jag blev tvungen att dra hem från London. Jag packade inte ens upp min resväska.

Jag älskar Stockholm.
Och är det någon som behöver tur här i livet så är det jag. [Ifall man ser till i-landsproblemen..].
Och tur hade jag. Det tog två veckor sen hade jag ett jobb. Det tog knappt två månader sen hade jag en lägenhet.
Det tog 1½ månad sen hade jag världens bästa pojkvän.

Vi firar 3 månader idag.
Det känns som att vi har varit tillsammans i över ett halvår. På ett bra sätt förstås.
Johan är värd mer än allt guld i världen. Han får mig att skratta och han får mig att känna mig viktig.
Det här är på riktigt. Det här känns ända in i hjärteroten så starkt.
Alla svartsjukedemoner är spårlöst borta, för första gången känner jag tillit. Det är såhär det känns alltså. Coolt.



Jag älskar dig!