Känner mig helt utmattad idag. Ledsen och nere. Fast samtidigt inte.
Skum känsla hur som helst.

Peppad är jag dock.
Läste igår på Facebook, tror jag det var, att min gamla mail-kompis Jefre från Seattle ska ha en utställning för sin konst någonstans i Malmö i Mars-April.
Skulle vara tokroligt att se plus att äntligen träffa honom.
Vi kom fram till att vi mailat fram och tillbaks i snart 7 år. 7 ÅR! Det är tokigt..
Så det och att jag förhoppningsvis då kan få träffa Lovisa som man inte sett sedan i somras.
Allt för längesedan..

Tänkte på en sak när jag åkte buss till jobbet idag.
Det satt en äldre kvinna framför mig. En tant helt enkelt. Skrynklig som få.
Hon såg lite rädd ut, hade ett hårt och fast tag om sin handväska och med sin andra hand höll hon i ett handtag för att inte ramla av sätet.
Alltså, det måste vara en jävligt märklig grej.. Att hon som är född på 20-talet antagligen, när de mest hade grusvägar och knappt några bilar alls, pallar med stressen som befinner sig överallt idag.
Bilar överallt, avgaser, människor som trängs och inte tar någon hänsyn när det kommer någon äldre på bussen som vill sitta.. Denna STRESS STRESS STRESS..
Vi måste ta oss fram så snabbt som möjligt och vi måste köpa det allra senaste som kommit ut på marknaden så snabbt som möjligt och vi måste nå varandra så snabbt som möjligt och helst från vartenda hörn i världen. Det är äckligt när man tänker på det.
VAD HÅLLER VI PÅ MED??

Fast ändå sitter jag här och tycker att det var skönt att jag smidigt hann byta mellan buss och tbana så att jag kom hem en halvtimma tidigare. Och 5 dagar är väl en för jävla lång tid för en mobiltelefon att levereras......