Sitter på jobbet. Jajjemen. Basket på radion och annars är det mest ljud från maskinerna jag hör just nu. Sjukt irriterande egentligen men jag är nog van. Nyss hörde jag en gammal och långsam låt från sisådär 50-talet kanske. Den påminde mig om den lilla underbara puben i London där jag bodde. Och jag saknar att kunna gå dit och sätta mig helt själv, kolla på fotboll och dricka billig och god öl med lemonade i, utan att bli uttittad just för att man är själv. Och jag saknar PJ och Sheila. Låten jag hörde påminde om den som jag och PJ dansade till en kväll. PJ är alltså en man i 50+åldern som låter som att det har fastnat en whiskeyflaska och ett paket cigg i halsen på honom. Och den här kvällen hann han bli utomordentligt berusad, fotbollen på tv hade slutat till hans fördel och kanske hade han kvällen innan fått ligga lite med sin fru, Sheila, för han var på ett sådant bra humör så han frågade ifall jag kunde dansa vals. Det kunde jag inte. Så han slet av mig från barstolen och visade mig hur. Det gick väl sådär med tanke på hur berusade vi båda var. Mitt balanssinne fanns i alla fall inte någonstans. Jag hade inte skrattat så mycket på sjukt länge som jag gjorde den kvällen. Ibland var London bra. Ibland var London så sjukt dåligt så att jag inte ville vara med längre. Men puben Wentworth Arms var värt hela vistelsen.

Klockan är 20:16 och jag ska försöka jobba på så att man kanske kan gå hem om ungefär en timma. Vore gött eftersom jag först måste åka hem till Solna för att hämta Johans nycklar och sen ta mig till Abrahamsberg. Suck..
Men vad gör man inte.. Vill ju inte somna ensam. Herregud..

Ja och jag tänker inte skriva någonting om derbyt igår. Förutom att det var sjukt kul fram tills den jävla straffen kom. Solna-tattare. Fy fan vad jag inte vill bo i Solna längre. Jag skäms..