Har ganska nyss klivit ur sängen, tog en cigg och en kopp te av det allra bästa slag och satte mig vid datorn. Johan tog soffan och tv och satte på....hockey! Herregud. Finns det någon mer menlös sport? Eller iofs, vi kikade faktiskt lite på SM-finalen igår kväll då HV71 tog guldet. Och jag blev faktiskt lite ledsen att inte LHC tog det. Kanske för att jag saknar Linköping lite. Eller nä. Jag saknar inte Linköping. Jag saknar folket som bor där. Sara, Mike, Mia.. Och alla de andra galna skallarna.. Jag har väl på något sätt insett att saker och ting aldrig mer kommer att bli som förut. De tokiga nätterna i Ryd då vi lekte Jackass i lekparken eller våra filmkvällar med alldeles för mycket semlor/chips/godis och skumma ostbågar. Jag har halkat ifrån alla och det känns sorgligt. Jag kommer aldrig att hitta likadana vänner som den klicken som mest umgicks i Linköping 2002-2004.. Jag känner mig alldeles för vuxen nu och visst, ibland kan jag väl apa mig lite men då känns jag malplacerad för att de omkring mig inte förstår vad fan jag håller på med. Antar att man har sina olika perioder i livet. Jag ska väl inte klaga för såhär lycklig har jag nog aldrig varit som jag är just nu. Visst hade jag otroligt jävla skitkul när jag bodde i Linköping men var jag lycklig? Nej.. Inte som nu.

Äh, nog med svammel. Nu ska jag fixa nåt att käka sen är det nog dags att ta sig til systemet. Måste ju vara förberedd. Man vet aldrig vad som händer ikväll. Jiiiihaa!