Stannade hemma från jobbet idag. Fan vad jag hatar att vara sjuk! Det slog till i fredags kväll. På min och Johans 5månaders-dag, på Marie Laveau.. Fick akutont i halsen och ville bara dö. Men jag höll god min och drack två öl och träffade på Oskar Ekman som skröt om att han skulle dricka goda gratis-drinkar, men det kändes skönt att sitta på ett ställe där man aldrig varit i och träffa på någon man ändå varit bekant med ett tag, bara sådär! Jag saknar det.
När halsontet släppte lite var det dags för bowling. Det var hysteriskt kul trots att jag åkte på stryk. Jag skyllde i alla fall inte på "lutande bana" som sopan jämte oss gjorde. Haha, sämsta bortförklaringen till varför man är sämst på bowling..

I lördags vaknade jag upp och kunde knappt andas. Täppt i näsan, ont i halsen och slem upp i hjärnan, kändes det som i alla fall. Blöööh.. Låg bakis hela dagen sen var det dags att dra till Norra Brunn för middag och Johan Glans standup-show. Jag ville egentligen bara ligga under täcket och hosta upp mina lungor men, hey, jag var ju tvungen att äta nåt, få lite luft och Johan Glans är ju bara för underbar för att missa, så jag tvingade ut mig själv och hade en väldigt trevlig afton. Vi satt allra, allra längst fram vid scenen men det blev inte alls pinsamt för någon av oss. De vid bordet jämte fick höra att de såg ut som swingers hahaha..

Och igår köpte jag nässpray och en väska på H&M sen orkade jag inte mer. Idag är det värre för hostan har börjat komma tillbaks igen. Snodde Johans Cocillana och dog nästan. Morfin är fan bra grejer. Känner mig lite groggy fortfarande. Plöjde igenom allra sista avsnittet av Sex & The City, svenska filmen Stockholm Boogie (som var kass men härlig för man längtar efter sommaren så sjukt mycket) och till sist Amelie. Min absoluta favoritfilm tror jag minsann. Så innerligt vacker.

Något annat som är innerligt vacker är min pojkvän. Hur kunde det bli såhär rätt? Vi har setts varje dag sedan januari och tanken på att sova en natt utan honom nu känns otroligt obehagligt. Att gå till jobbet och veta att det dröjer minst 8-9 timmar tills man ses nästa gång är för jävligt. Fy fan vad jag älskar dig, Johan Ågren.. Min bästaste, finaste..