no sugar please

Hur man står emot en godispåse värd 95:- som ens sambo såklart köpte precis när jag bestämt mig att lägga av med snasket: MED REN JÄVLA VILJESTYRKA (och Gin&Tonics..)
Det var rena plågeriet när han sent igår bestämde sig för att börja äta på sina förrädiskt goda sötsaker. Jag bad honom att inte skylta med det, dvs, INTE slänga upp påsen på bordet och riva upp den, som han brukar göra. Han ställde den istället bredvid soffan på golvet och åt tyst, så tyst..
Kände mig något elak men fan, jag är verkligen sockermissbrukare och då vill man inte ha sådant i närheten ens.. Så om han vill äta godis så får han fan göra det i smyg, tills jag har fått ett sunt förhållande till skiten.. Nu står påsen 1 ½ meter ifrån mig men jag har inte ens tittat i den. Känner mig ganska stolt faktiskt. Ska operera fast en bild på en smal version av mig själv på horninnan tror jag, så jag har motivation 24/7..

Så här sitter jag och dricker en Nutrilett smoothie till lunch. Den var faktiskt god men så jävla mättande är det ju faktiskt inte. Kanske i en kvart.. Har ju säkert töjt ut min magsäck till nästan maxgräns så det får plats en hel del skit i den.

Hallen är klar btw! (Eller, vi saknar ju dartpilkrokarna, men de kommer väl nån gång)
Bilder kommer inom en snar framtid..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0