Jag tror att jag har lokaliserat problemet runt mitt sömnbesvär nu. Det kallas PMS. P-piller? Nej tack, de gör mig bara ännu mer rubbad i huvudet än vad jag redan är. Motion? Ja tack, jag måste komma igång nu efter jul och nyår. Vitaminer? Ja tack, I'm trying..

Men herregud, ska det verkligen vara såhär att vara kvinna? Deprimerad, svullen som en luftmadrass, lättirriterad, svårt att sova, överkänslig som en kvinna i en spansk såpa.. Tjena, ge mig ett könsbyte i födelsedagspresent, Johan får helt enkelt finna sig i att bli bög.

Mmm, the big 28 närmar sig med hästkliv. Fy fan alltså. Det var längesen jag hade åldersnoja, senast när jag fyllde 20 faktiskt då jag tog ur min piercing i läppen dagen efter i hopp om att då bli vuxen. Efter ett halvår saknade jag den och försökte med all kraft ignorera smärtan då jag var tvungen att trycka i ringen med våld. Sen dess har den suttit där. 28 år nästa vecka alltså, det kanske är dags att göra sig av med den igen? Eller jag kanske ska vänta tills det år jag fyller 30? I don'nt know.. 28 år, saknar utbildning, jobb, pengar, karriär.. Det jag har dock är den bästa fästmannen man kan tänka sig och bara tanken på att han finns i mitt liv ger fjärilarna i magen nya vingar.