Falling slowly.

Det är härligt när man vaknar 11:58 och inser att man missat 3 minuter av Hem Till Gården, rusar upp och hinner nog kissa innan. Då strejkar spolfunktionen och vattnet liksom bara sprutar åt alla håll. Glömde visst att vattnet vart avstängt från 07-09 på morgonen. Yrvaken som ett troll blev jag tokchockad och hoppade 2 meter rakt upp av rädsla. När chocken lagt sig och jag skulle tvätta händerna slog jag på kranen och ur den kom fräsande brunt vatten. Lika rädd blev jag då. Och fy fan vad äckligt det såg ut. Uääh..
Sen borstade jag tänderna i köket, där såg det bättre ut.

Tog en cykeltur ner till Alvik. Egentligen skulle jag tagit en promenad men nu har jag ju faktiskt efter 1½ års tjat fått upp min älskade cykel så det var lika bra att passa på. Innan vintern kommer och förstör.
Stolt över mig själv är jag då jag cyklade hela vägen, hela uppförsbacken via Äppelviken till Abrahamsberg. När det tar emot brukar jag ju annars vara lat och gå den värsta biten men inte idag!
Det är nya tider nu! Nästa vecka vankas det Friskis&Svettis med Pernilla och jag är peppad! Jag hoppas bara torrhostan går över. Enligt Sofia ska man tydligen inte prata. Haha, fan vad skönt. Jag ska hålla käften fr.o.m nu!


Då och nu.
Då: blond (nja, gul på bilden men jävla mobilkamera) och smalare. Nöjd.
Nu: blekfet och onöjd.
Nu får det fan hända någonting!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0