Här sitter jag med ett blåmärke längst ner på min rygg. Det var där min kiropraktor tryckte för allt han var värd. Det ska tilläggas att det området han tryckte på har varit ömt i flera år och om någon ens petar där så gör det ont. Jag skrek rakt ut, svärord till höger och vänster, tårarna sprutade så hela bänken blev svart av mascara. Inklusive jag tydligen eftersom han efter behandlingen tyckte att jag nog vill ta en titt i spegeln innan jag gick ut..
Efter de hemska minuterna av total smärta, knäckte han till rygg och höfter och vips så var mina ben lika långa och med det följde en hemsk yrsel. Men ändå, det går framåt! Nu ska jag dit 3-4 ggr till och knäcka. GÖTT!
Och jympan fick jag fortsätta med, wohoo, men inte idag.
Snart ska jag bege mig inåt stan för att möta upp Pernilla. Vi ska kika efter något att ha på oss på fredag. Kan sluta hur som helst.