Johan drog för en timma sen ungefär. Sängen blev helt plötsligt jättestor och jag gick upp. Kunde inte somna om heller pga byggarbetet precis nedanför fönstrena som dessutom inte är speciellt bra ljudisolerade. Inte alls faktiskt.

Jag läser en blogg som tillhör en tjej vars pojkvän är utomlands, i flera månader. Jag skulle aldrig klara av det. Det känns fånigt jobbigt när Johan är borta över kvällen bara. Och folket säger "men du måste ju hitta dig själv, kunna vara självständig, allt cirkulerar inte bara kring en karl".
Jag har hittat mig själv, för längesen. Jag har varit ensam nog i mitt liv, vad är det som är så fel med att verkligen älska någon så mycket att man aldrig vill vara ifrån den personen? Det behöver inte betyda att jag är en svag kvinna som inte klarar mig själv, haha, gud vet, jag klarar mig själv.
Det är bara så illa att jag har hittat min själsfrände. Och den dagen du hittar din,  så kommer du att förstå, att vara ifrån varandra i 72 timmar är det värsta som finns..
[Jag beundrar verkligen tjejen vars pojkvän är bortrest, i flera månader! Distance makes the heart grow fonder, eller vad säger man?! ;) ]