Har inte orkat gå upp än. Idag känner jag ingen mening med att ta på mig kläder ens. Det är en sugig måndag och jag har inget att göra förutom att söka jobb, vilket jag gör via internet och eftersom datorn ändå är inne i sovrummet så behöver jag inte flytta på mig. Fast ändå, det hade varit sweet att gå ut och sätta sig någonstans. Typ på café eller i en park. Men jag är inte typen som gör sådant ensam längre. När jag bodde i Borås hade jag inga svårigheter att göra saker själv. Nu är det värre. Mitt självförtroende har ju sjunkit ner till botten och jag tror att alla skrattar och pekar åt mig varje gång jag går utanför dörren. Hjälp?

Jag tycker inte om mina grannar. I vårat sovrum står sängen mitt i rummet med huvudändan mot den vägg där grannarna på andra sidan har sin diskbänk. Inte bra. Nu de senaste två timmarna har det bankats, rullats runt med glas/porslin i diskhon, slagits i skåpsdörrarna, klampats med tunga hälar över golven och självklart har deras ungjävel skrikit. "Men vad vill du ha ****? Vill du ha välling? Eller vill du ha gröt?" "Uuuuäääääähhh!!!!!" Ungens svar är alltså "uuuuäääääähhh". Mamman får inget ordentligt svar men ändå fortsätter hon fråga sjutusenfemtioelva gånger. Åååh.. Tryck i välling i ungen så han håller käft!