Då har man avverkat ännu en festival. Den 7e och absolut sista Hultsfredsfestivalen i ordningen. Med ett avbrott på 4 år kände jag att det kanske vore festligt att åka dit igen. Och det var det ju. Folkparkens musik och festligheter bjöd på ett par guldögonblick men för det mesta, om jag ska vara ärlig, så var det faktiskt bara misär. Vädret var schizofrent. Ena sekunden dödsvarmt och andra var det iskallt. Ett tag haglade det till och med. Dammet var ett bestämt faktum när leran lyste med sin frånvaro. I alla fall på de stigarna och vägarna jag gick. Tältgrannar har jag alltid haft otur med och varför skulle det här året vara annorlunda. Ett gäng mycket unga tjejer bredvid oss hade uppenbarligen åkt ner för att se Takida. (Ett band jag gärna skulle vilja slippa höra på radio varenda dag). Och de var inte blyga med att visa det heller. Versen till hiten skreks om och om igen, varvat med korkade kommentarer som bara en 2000-talets ungdom kan slänga ur sig. Jag var 26 år och sov med öronproppar.
Det som var roligt var självklart att se de band man hade sett fram emot, att träffa ett par goda vänner från förr och att vara full och lycklig första kvällen. Vi åkte hem redan på lördagen, efter att matchen mellan Sverige och Spanien hade visats på 3 stora bildskärmar framför ett fullsatt Hawaii. Och behöver jag säga att det var skönt med en lång dusch och att lägga sig i en varm säng? Fy fan, det finns ingen bättre känsla! Så nej. Nu får det vara nog med festivaler. I alla fall sådana som håller på längre än 1 dag. Och om jag nu mot all förmodan skulle åka ner ett år till, så ska det fixas hotell först. Och backstagepass med alla förmåner!

Bilder finns att beskådas på:
http://stupidkid.bilddagboken.se

(Ett plus till är att jag tog några foton som jag blev bra nöjd med!)