Idag när jag tittar ut och ser blöta granar och tallar och leriga vägar och upprivna byggarbetsplatser så finns det bara en jävla stad jag längtar efter, London. Jag går hellre runt i ett dödsregnigt London än ett dödsregnigt Sverige. Jag skulle kunna ge min vänstra lilltå för att få vara där nu. Käka wok vid Embankment och lyssna på de tre rockabillysnubbarna vid parken. Hänga runt i Covent Garden och känna doften av all världens mat utanför marknaden. Bara sitta vid vattnet vid Southbank och glo på allt folk som strövar omkring.. Åååååh.. Seriööööst.. Om jag inte hade träffat Johan så tror jag med all säkerhet att jag hade bott i London nu. Men, å andra sidan, jag har världens bästa Johan, skulle inte byta honom mot alla storstäder i världen..