Leif G.W Persson

Jag har egentligen inget intressant att säga faktiskt. Känns mest som att jag har gröt i huvudet och överkokt spagetti till ben. Min kropp skriker feber men termometern piper 36.7. Ögonen svider och munnen är torr. Känner mig helskum. Ändå kände jag mig tvungen att gå till jobbet igår men gav upp efter 4 timmar. Hade noll koncentrationsförmåga. Och min stackars, ynkliga pojkvän har också legat hemma, med närmare 40 graders feber nästan hela veckan. Jag hoppas verkligen att allt blir bättre imorgon, en bussresa till Västsverige och det ska bli väldigt skönt. Mest ser jag fram emot att träffa mamma. Jag saknar henne jättemycket. Det är tråkigt att inte kolla på Formel1 med henne längre. Sitta i soffan på Alideberg och skrika, skratta, klaga, hoppa upp och ner vid varje depå-stopp och vara tillåten att röka i vardagsrummet. Well well, nu får jag i alla fall gå och kolla på Hammarby när de spelar på Söderstadion. För dammit, jag bor i Stockholm nu. Wohoo!

Nä nu ska jag fixa ännu mer te och sätta mig ner i soffan igen.
Och ja just det, jag älskar Johan. Som fan <3

image22

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0